Helt korrekt Tommy Dahlman

Talar Tommy Dahlman självuppfyllande profetior?
Så här i påsktider kommenterar den andliga talangscouten högtiden:

Skärmavbild 2014-04-15 kl. 2014-04-15 - 14.35.06”Frikyrkan har tappat greppet”.

Och han har nog mångt och mycket rätt. Det bekräftar han nämligen bra själv, när man läser vad som ter sig vara ett eget försök till att vandra genom en stilla vecka.

Varje dag ger han nämligen ett litet alster för sina läsare att reflektera över.
Vid ett tillfälle presenterar han det egendomliga påståendet: Påsken är vårt Yom Kippur

Att påsken skulle på något sätt över huvud taget ersätta Yom Kippur, Försoningsdagen, som den boken man ändå får anta han bekänner sig till undervisar om, är narrartat. Det visar att det nog inte bara är påsken käre Dahlman tappat greppet över.

I sin ansträngning till ett beskrivande poetiska språk, där öken vindar blåser sanden och bjällror som ljuder, uppenbarar han brister i kunskap på offrens betydelse och uppgift, men framför allt Yom Kippur.
I Dahlmans omvärldsbild anas en okunskap i ämnet, där det verkar som han tror att offer endast har med skuld att göra.

Och på tal om bjällror, som han tillskriver översteprästens klädnad, så är det fel.
Så här berättar han:

Det var en spännande dag när översteprästen i gamla förbundet gick in i det allra heligaste för att skaffa försoning. Folket stod och väntade ute på förgården. Det var alldeles tyst. Längst ner på sin långa klädnad hade prästen en rad små bjällror. När han gick in i helgedomen hörde de att klangen från klockorna blev svagare och svagare tills den alldeles dog bort. Nu väntade de bara på att få höra ljudet av hans steg igen. Skulle folkets präst och hans offer bli mottagna av Gud?

Säkert var det en stor stund när man åter kunde höra de första svaga ljuden från överprästernas bjällror. Ljudet blev allt starkare och plötsligt stod han bland dem igen. Gud hade tagit emot deras offer och nu kunde prästen läsa den aronitiska välsignelsen över dem. Så upprepades ceremonin år efter år.

Hade Tommy Dahlman läst på så skulle han se att den dagen han ger sig på att bemästra i sin text, så bytte översteprästen om och bar särskilda kläder.
Alltså, det är helt fel även här.
Det står ingen utanför och lyssnar efter bjällror, då han inte bar sin vanliga klädnad med bjällror på.
Hur poetiskt och vackert med en krydda av spänning han än vill fådet till, så hjälper det inte, tyvärr.

Det är vare sig korrekt teologiskt eller faktamässigt.

Aletheia har även reagerat på Dahlmans frimodighet att hantera teologi.

Anklaga inte andra för att ha tappat greppet, Tommy.  På gjensyn!

Annonser

16 thoughts on “Helt korrekt Tommy Dahlman

  1. Hej, vem du nu är!

    Jag ser här på din blogg att du skriver allt som oftast om mig. Mig veterligen har jag aldrig träffat dig och vet inte vad jag har gjort för ont mot dig personligen eftersom du har sådana behov att skriva så mycket negativt om mig. Men det kan vi kanske göra upp på annat sätt, i all kärlek.

    När det gäller din senaste kritik riktar den sig, om jag har förstått dig rätt, mot mitt sätt att skriva om översteprästens klädnad och då specifikt om de guldbjällror han hade i kåpans fålla. Var finner du stöd någonstans att han inte bar på dessa kläder just under försoningsdagen? Jag länkar några avsnitt från duktiga teologer, både innanför vår tradition men också från den judiska traditionen.

    Jag vill försöka visa dig genom Bibeln och de bifogade länkarna följande:

    1/ Översteprästens kläder på den stora försoningsdagen, såsom den är beskriven i 2Mos 39, var med bjällror. Du skriver att han inte hade dessa kläder. Vilka hade han då?

    2/ Bjällrornas funktion var bland annat att det skulle höras hur han gjorde tjänst i det allra heligaste. Du skriver att folket inte alls stod utanför för att lyssna. Jag har inga belägg för hur nära de stod, men eftersom bjällrornas funktion var att det skulle höras vad han gjorde därinne drar jag den enkla slutsatsen att folket var intresserade om han hade överlev tjänsten. Det kunde ju faktiskt hända att översteprästen hade gjort en dålig förberedelse och fallit ner död därinne vid altaret.

    3/ Du skriver att jag försöker ersätta Yom Kippur med Jesu offer på Golgata. Detta är enligt dig ett beklagligt misstag. Jag skulle gärna vilja veta vad du menar med denna anklagan? Varje gång man firade Yom Kippor stäckte man ju sig mot något i framtiden som skulle vara det fullkomliga offret och den fullkomliga översteprästen. Att sedan upplösa den historiska offertjänsten med allt vad den innehöll kan vi ju inte. De finns ju där som fakta och är skuggbilder som kastar ljus över det verkliga.

    4/ Vad menar du att jag har missförstått när du antyder att jag tolkar som om att offer bara har med skuld att göra? Vet inte vad du åsyftar och vill gärna att du förtydligar.

    Men, studera gärna de bifogade teologiska skrifterna och kom tillbaka med ett svar. Ser fram emot det?

    http://tillbedjare.wordpress.com/2011/08/02/hor-du-bjallerklang/
    Vilka bjällror? Jo jag pratar om dem bjällror som översteprästen hade runt fötterna när han en gång om året gick in i det allra heligaste. Ingen annan än översteprästen fick lov att komma in i det allra heligaste och han fick inte ens lov att komma dit hur ofta som helst , nej bara en enda gång om året. Innan han ens tänkte tanken att det var dags att gå in dit var han tvungen att rena sig och genomgå reningsritualer och helga sig. Gjorde han inte det på rätt sätt , ja då kom han inte ut igen levande, därav bjällrorna. Gud är helig och kan inte ha synd i sin närhet, därför var det så viktigt att översteprästen renade sig innan han gick in.
    Bjällrorna var till för att de präster som stod utanför skulle kunna höra om han fortfarande levde och inte hade dött. Så länge bjällrorna ljöd, visste de att han levde, men om bjällrorna slutade låta, då visste de att han var död. Men om han var död, hur skulle de då få ut honom? Jo han hade innan han gick in bundit ett rep omkring sig för att de andra skulle kunna dra ut honom om han dog, de fick ju inte lov att gå in i det allra heligaste för då skulle de också dö. Bjällrorna hördes ut genom förlåten, ett stort draperi, som skiljde det heliga från det allra heligaste.

    http://www.ffg.se/w/wp-content/uploads/2010/01/halsning1_07.pdf

    Föreskriften om guldbjällrorna på
    efodkåpans nedre fåll är en spännande
    detalj. Bjällror och konstgjorda
    granatäpplen om vartannat
    skulle pryda översteprästen. Dessa
    guldbjällror gjorde att översteprästens
    rörelser hela tiden hördes, också när han
    gick dit in i det allra heligaste och ingen
    såg honom. Detta är en påminnelse om att
    det som Jesus gjort för oss måste höras. Liksom det
    http://profetiskt.blogspot.se/2012/06/its-time-to-ring-out-those-bells-and.html
    När jag läste nedanstående text om att det är dags att börja ringa i klockorna och börja ta emot, så kom jag att tänka på översteprästens kläder så som de beskrivs i GT. På hans mantel fanns bjällror av guld. När han var inne i det allra heligaste kunde därför folket utanför höra att han levde eftersom det pinglade när han rörde sig.Se 2 Mos 28:31ff. Så man skulle kunna säga att ljudet från bjällrorna blir ett tecken på liv.

    http://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1200002023
    Dessa vackra kläder bars av översteprästen när han trädde fram inför Jehova för att fråga om något viktigt. (4Mo 27:21; Dom 1:1; 20:18, 27, 28) Även på försoningsdagen, efter det att syndoffren hade framburits, tog han av sig de vita linnekläderna och tog på sig sin praktklädnad. (3Mo 16:23, 24) Antagligen bar han den även vid andra tillfällen.
    http://www.messianictorah.org/se/parasha_se/parashah20.htm
    28:33 “Runt kåpans nedre fåll skall du sätta granatäpplen av blått yllegarn, purpurrött yllegarn och karmosinrött yllegarn, och bjällror av guld mellan dem runt om” (SFB reviderad) – Dessa granatäpplen symboliserar Andens frukt, som är uttrycket av den uppståndne Messias oförstörbara liv och karaktär, som det står skrivet i Galaterbrevet 5:22-23a:
    http://torejungerstamdotcom3.files.wordpress.com/2013/12/gudstjc3a4nstfc3b6reskrifterna-prc3a4sternas-klc3a4der.pdf
    Ämbetsdräkten som räckte ner till knäleden var helt blå med undantag för de granatäpplen och bjällror som var fastsatta längst ner. Den blå färgen representerar det himmelska och är ett vittnesbörd om att han har ett himmelskt uppdrag – att bringa försoning mellan Gud och mänskan. Granatäpplena i blått, purpur och rosenrött var som prydnad, men talade samtidigt det himmelska (blått), det konungsliga (rött) och om det försonande blodet (rosenröda) medan bjällrorna, som var gjorda av rent guld skulle hjälpa församlingen att höra hur översteprästen rörde sig när han gick in i det allra heligaste på stora försoningsdagen.

    • Hejsan Tommy,
      Välkommen tillbaka till dkmi. Roligt att du tittar förbi.

      1) 3 Mos 16:4
      2) Jag känner till bjällrorna på hans kläder som han bär i sin vanliga tjänst.
      3) Påsk och Försoningsdagen har olika uppgifter och pekar ytterst på olika, som du säger, profetiska skeenden. De kompletterar varandra. De tar inte ut varandra.

  2. Jag tror att jag börjar förstå vad du menar: Du tycker att jag blandar korten. Texten jag skriver handlar ju uteslutande om hur översteprästen går in en gång om året för att sona sina och folkets synder. Att jag använde uttrycket ”Vårt Yom Kippur” handlar mer om en uppmaning att vi nu kan vända blad, skriva bokslut, göra upp med våra ovänner. Allt detta tack vare påsken. Men kanske jag var otydlig just där.

    • Blandar kort?
      Nja.
      Du använder den Bibliska Försoningsdagen och målar upp en poetisk bild med fel fakta.
      Frågeställningen i ditt förra fråga löd till och med: ”Var finner du stöd någonstans att han inte bar på dessa kläder just under försoningsdagen?”

      Om du menar något annat, använd ett annat exempel.

  3. Poängen var att visa att översteprästen gick in i det allra heligaste med dessa guldbjällror, en gång om året. Och avsikten med klockorna har jag motiverat tillsammans med andra länkar som jag bifogade dig. Jag hade ingen annan avsikt med texten. Om uttrycket ”försoningsdagen” ger dig andra associationer,kan jag förstå det. Samtidigt är det ett uttryck vi idag på långfredagen kommer att använda i både tal och sång över hela världen. ”Nu är försoningsdagen kommen till världen all”

    • Du visade i din skildring att han gick in med bjällrorna på Försoningsdagen, vilket var teologiskt och faktamässigt fel. Oavsett din avsikt.
      Den bok du bekänner dig till associerar samt ligger till grunden och definierar Försoningsdagen, och Yom Kippur är inte påsk, käre Dahlman.

      Tappa inte greppet nu Tommy!

  4. Skillnaderna är vad vi lägger betoningen på. Jag lägger tonvikten på den dagen översteprästen gick in med bjällrorna, för att försona folkets synder. Det är ju vad påsk handlar om. Och det var vad jag skrev om. Och vi verkar ju vara överens om att prästen hade bjällror den dagen. Då bör missförståndet vara utrett.

    • Tommy Tommy,
      Översteprästen gick aldrig in i det allra heligaste med bjällror. Endast i din berättelse gör hand det med en vackert porträtterad förväntansfull skara människor utanför.

      Han gick endast in dit en gång om året, på Yom Kippur.

  5. Du behöver nog bena ut ordentligt vad du menar eftersom du blandar dina kommentarer ganska friskt just nu.

    Om du läser de teologer jag hänvisar till, både judiska och protestantiska, märker du att du inget stöd har för detta. Om du verkligen hävdar att översteprästen inte gick in i det allra heligaste med bjällror så har alla dessa teologer fel. Är det så du menar?

    • Trevligt att du är så engagerad.

      Menar du att du inte stödjer dig på egen research när du skriver något?
      Gör man inte det, ja, då har man kanske tappat greppet som präst, predikant eller vad man väljer att bära för epitet om man skall undervisa i ett religiöst sammanhang.

      Du skrev följande i din första kommentar:
      ”Jag vill försöka visa dig genom Bibeln och de bifogade länkarna följande:”
      Kan du styrka din skildring samt din ståndpunkt att han bar bjällror på inne i det allra heligaste på Försoningsdagen utifrån ett Bibelställe?

      Jag blandar inte mina kommentarer, käre Tommy.
      Jag står fast vid vad som sagts hela tiden från min sida. När översteprästen gick in i det allra heligaste på Yom Kippur, bytte han om till särskilda kläder. Han bar inte sina vanliga kläder med bjällrorna.
      Oavsett din avsikt och hur medryckande du än skickliggör dina texter, så är de inte teologiskt eller faktamässigt korrekt.
      Yom Kippur är inte Påsk, de har olika uppgifter och pekar ytterst på olika profetiska skeenden.

      Ingen av dessa teologer du hänvisar till ger något stöd för din tanke med hänvisning till er skrift.

  6. Okey; då har jag fått ditt svar men måste bara förtydliga detta. Med utgångspunkt av 3 Mos 16:4 är din teologiska övertygelse att översteprästen aldrig gick in i det allra heligaste, en gång om året, med bjällror. Har jag fattat dig rätt? Om ditt svar är jakande motsätter du dig alltså många teologers uppfattning i samma fråga. Jag skickar med dig bara två för tidens skull. Men det finns en uppsjö andra att citera. Jag motsäger alltså inte din reflektion. Den är intressant men vill bara påminna om att jag delar min beskrivning med många andra. Med andra ord: Den är inte så dramatisk och unik som du vill framställa den.
    Det första citatet kommer från Teol.Kand Bengt Birgersson Församlingsfakultetet i Göteborg och det andra citatet är från Teologie magister Tore Jungerstam.
    ”Föreskriften om guldbjällrorna på efodkåpans nedre fåll är en spännande detalj. Bjällror och konstgjordagranatäpplen om vartannatskulle pryda översteprästen. Dessa guldbjällror gjorde att översteprästensrörelser hela tiden hördes, också när han gick dit in i det allra heligaste och ingen såg honom.”

    ”Granatäpplena i blått, purpur och rosenrött var som prydnad, men talade samtidigt det himmelska (blått), det konungsliga (rött) och om det försonande blodet (rosenröda) medan bjällrorna, som var gjorda av rent guld skulle hjälpa församlingen att höra hur översteprästen rörde sig när han gick in i det allra heligaste på stora försoningsdagen.”

    • Om du anser att andra inom frikyrkan har tappat greppet om Påsken, skulle det vara intressant om du kunde styrka din berättelse utifrån den skrift du bekänner dig till.
      Vart i Bibeln kan du styrka att att översteprästen entrar det allra heligaste med bjällrorna på?

      Ingen har missat att du upprepat hänvisar till andra människors tankar, men kan du hänvisa till din Guds ord?

      Vad min teologiska övertygelse är, är helt ointressant.
      Det är din målande berättelse vi talar om. Byt inte ämne.

      Det är dessutom din egen kommentar vi väntar svar på:
      “Jag vill försöka visa dig genom Bibeln och de bifogade länkarna följande:”
      Kan du styrka din skildring samt din ståndpunkt att han bar bjällror på inne i det allra heligaste på Försoningsdagen utifrån ett Bibelställe?

  7. Kan jag först få bemöta det som tydligen ligger till grund för din bloggpost. ”Frikyrkan har tappat greppet” Det citatet har du tagit ifrån en dialog med en präst inom svenska kyrkan där jag uttrycker min glädje över hur den Lutherska Kyrkan mycket bättre vårdar sig om så kallade påskmöten. Medan frikyrkor, till och med i större städer, har tagit bort passionssamlingar, Getsemanekväll och bara koncentrerar hela påsken till en enda gudstjänst så kan svenska kyrkan i samma stad bjuda in till samlingar varje kväll och två gudstjänster på fredag och två gudstjänster på söndag och dessutom oftast en påskkonsert på annandagen. Detta ligger till grund då jag uttrycker min sorg över frikyrkan. Jag vet ju inte om du är en kristen. Men om du är det borde det var något som även du kan hålla med. Så bakgrunden har ingenting med det du antyder att göra, det vill säga telogisk kunskap, utan mer om sättet vi markerar en av kyrkans största helger.
    Så till din detalj om bjällrorna. Jag byter inte ämne som du ser, jag söker idogt försöka förstå din kritik. Om jag tillsammans med många andra, skickligare teologer än jag själv är, beskriver en detalj som vi inte är överens om betyder det kanske inte att vi har tappat greppet. Detta är ju ingen avgörande telogisk fråga. Det avgörande ämnet är ju att Jesus som det slutgiltiga offret för våra synder godtogs av Gud och då är allt detta av stora och små avsnitt vi här samtalar om bara skuggbilder.
    Det som väcker min nyfikenhet i den här frågan är att mina judiska telogiska kontakter svarar både ock på frågan. Eftersom det är påsktider så får jag vänta med att gå vidare med frågan till veckan. Jag själv står mitt uppe i en påskkonferens just nu. Jag hoppas dock att jag nu har fått stilla dina funderingar om uttrycket ”tappat greppet” hur som helst.

    • Agnes,
      Nej, jag såg inte det.
      Man kanske inte skall förvänta sig för mycket tydlighet när det kommer till religion och SVT. 🙂

      Men visst, all blandreligion är förvirrande.
      Framförallt när man saknar referenser till den skrift man anser att tillhöra.
      Som du säger: ”Idag är bibelkunskap relativt dålig. ”
      Det är ofta lättare att citera en teolog, dr, blogg eller bok, för att man kanske gillar eller litar på personen bakom.

      Katolikerna har svårt att styrka mycket av sina dogmer från Bibeln, varpå de sätter sin tradition så högt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s