Marcus Birro, Livets Ord & Expressen -Uppdaterat

Birro är en otrolig förebild för många kristna.
Han är oreligiös och han är oförnelkigt förälskad i sin Jesus, på ett äkta sätt.
Han är den han är och han försöker inte ställa in sig hos någon ledare.

Framförallt är han trygg i sin tro och utgår från den.

Idag skriver han i Expressen om Livets Ord.
Han menar på att många uttalar sig negativt om församlingen utan att ha någon egentlig kunskap om kyrkan.

”Man vet lite om det egentligen. De flesta av dessa uppfattningar går att härleda tillbaka till ett gammalt teveklipp på en dryg minut där grundaren Ulf Ekman talar i tungor.”

Jag tror faktiskt han har rätt. Det ser lustigt och ovant ut till och med för många kristna idag.

Att tala i tungor är vare sig unikt eller ett trademark för Livets Ord. Däremot i den ängsliga kristenheten där många ledare är osäkra och rädda för att sticka ut, tonas tungotalet ner i rörelser som Pingsrörelsen, som verkligen talade i tungor så det stod härliga till, fram till Livets Ords bildande för 30 år sedan.

Då ville men distansera sig från församlingen i Uppsala, så man nästan helt slutade med fenomenet.
Nu famlar man och har inte riktigt bestämt sig. Speciellt i Filadelfia i Stockholm, där pastorn till och med uppmanade pastorerna under sin stora pastorsvecka, Predikantveckan, att inte tala i tungor högt under ett kvällsmöte.

Hur som helst.

Marcus Birro har både rätt och fel.
Många använder Ekmans teveklippet och förlöjligar sig över Livets Ord. Sant!

Men vad Marcus i sin härligt barnsliga och föredömliga naiva inställning till den minerade kristenheten missar är att han, som så många andra, har en öppen famn och röd matta till Livets Ords estrad så länge han är den han är.
Många före honom har blivit oerhört kränkta, sårade och sjukt utnyttjade och lider kraftigt av detta många år senare, med ovilja från pastorer och medlemmar i församlingen att vare sig erkänna eller försona.
Och många efter honom kommer bli det.

Pastorer och ledare missbrukar sin tystnadsplikt och har ett sofistikerat skvaller och angivarsystem väl utvecklat. Många företagare lunchar med pastorer och samtalar om anställdas vanor och beteenden.

Den kärleksfulla och försonande Jesus finns det inte ett spår av från ledarskapet, som hårt och kallt skadat människor som givit och hjälpt familjen Ekman till sitt idag stora företag, där de lever ett enormt gott liv ekonomiskt.

En ”framgångsbild” även Birro tyvärr låter sig bli imponerad och kanske lite förledd av.
I slutet av sin krönika göra han även den jämförelsen som vårt samhälle använder som kvitto och måttstock på framgång:

”Sedan starten har församlingen distribuerat 6 miljoner böcker på 50 olika språk. Fler än 56 000 elever har har gått Bibelskola…”

Ja tänk vad mycket pengar familjen har tjänat, och trotts detta är man ovillig med att göra upp med kränkta människor och jobba med förlåtelse

Hoppas Marcus Birro fortsätter att besöka Uppsalaförsamlingen av motiv ”andlig släktskap” och inte den bländade framgången med värdsliga mått mätt…

Uppdaterat:
Idag kommenterar Birro artikeln i den kristna tidningen Dagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s